Ett viktigt samtal

Nina Björk, i en krönika i DN, gör sig skyldig till en grov förenkling när hon hänvisar bristen på kvinnliga nobelpristagare i litteratur till begreppet kvalitet. Möjligen är det bara en avbön till dem som blir besvikna på att hon nu "sluter fred" med behovet av att tala om kvalitet. Det är välkommet att hon påpekar att det är bättre att bråka än att vara tyst, eftersom tystnad - eller jämtjockt brus - gärna blir konsekvensen av frånvaron av en kompass. Kvalitet är som sådant ett uttryck för våra försök att uttrycka en värdering som sträcker sig bortom oss själva - en tro på grundläggande värden som har betydelse. Det betyder inte att bara män ska få nobelpris, inte heller att det finns någon universell sanning (betänk att även den logiska bristen i sanningen att det inte finns några sanningar). Men det betyder att vi gör vårt bästa för att formulera en sådan. Det är ett samtal där åsikter måste motiveras med bättre argument än att man "tycker så".

När ett sådant samtal inte existerar - när vi är instängda i våra egna små åsiktsvärldar - ökar risken för att just den enda väg som Björk är rädd för. Och helt plötsligt har vi den där enda sanningen som inte får ifrågasättas ändå. I ett samhälle där vi måste mäta allting kommer just att handla om det också: det kvantitativa, som Björk med rätta ifrågasätter. Ett samhälle där vi tror att vi kan mäta lycka.